När vi lyssnar på musik försätts vi i olika sinnesstämningar – glädje, sorg, rädsla. Musiken förflyttar oss till våra känslors centrum och kan få oss att minnas personer, platser eller situationer från en tid som flytt. Musikpsykologen Patrik Juslin använder i en artikel i Psykologtidningen begreppet episodic memory: ”Känslor uppstår därför att musiken väcker ett medvetet minne av någon personligt upplevd händelse ur det förflutna, som även aktiverar själva känslan förknippad med händelsen.”

Företeelsen brukar även kallas ”Älskling, de spelar vår sång”-fenomenet – vilket onekligen passar i fallet Första gången jag såg dej…. Julie har bestämt sig för att lämna sin make Roger. I väntan på tåget som ska ta henne från deras gemensamma hem börjar hon spela låtar ur sin skivsamling. De olika musikstyckena sätter igång minnen från makarnas tid tillsammans. Det första, Nacio Herb Browns och Arthur Freeds ”You Were Meant for Me”, får henne att minnas skivbutiken där de första gången träffades. Andra minner om giftermål, längtan efter barn, flytten till Tokyo, jordbävningen, starten av tidningstryckeriet, tiden utan pengar, tiden med dottern Trina – lyckan och framför allt sorgen de delat. De musikaliskt föranledda återblickarna börjar i dur men avslutas inte sällan i moll.

Filmfakta

Originaltitel: Penny Serenade
Regi: George Stevens
Medverkande: Cary Grant, Irene Dunne, Beulah Bondi
År: 1941
Land: USA
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 59 min
Dialogspråk: Engelska
Text: Utan text
Åldersgräns: Barntillåten