Från att se fem filmer om dagen under ett helt sommarlov, till att idag vara filmregissör. Vår residensmedlem Ronson Huynh började sin filmkarriär med en point and shoot-kamera – nu har han flera filmprojekt på gång och siktet inställt på Hollywood.

Du verkar ha tusen saker på gång. Hur är läget och vad jobbar du på nu? 

— Jobb ger livet mening, det är bara att hålla igång när man är ung och har energin, haha. Men allt är bara bra, jag har en kortfilm som ska spelas in nu i sommar och en annan som förhoppningsvis ska spelas in nästa år. Sedan har jag fyra andra filmer som jag skriver på just nu. Jag hoppas att kunna få igång några av dem i år.

Vad inspirerar dig och din estetik?

— Vad som inspirerar mig vet jag inte. Att kolla på film är min go-to-source för inspiration, men annars varierar det ganska mycket kring vad jag gillar. Inspiration är inget jag kan beskriva, det är en känsla som bara kommer. Jag kan inspireras av allt och av alla. Livet skulle jag säga inspirerar mig, utan att låta corny.

Hur började du med film?

— Som barn tittade jag alltid på film med min kusin. När jag var 10 år såg jag 4-5 filmer om dagen under ett helt sommarlov. Efter det var jag fast. Jag visste att jag ville bli regissör, eller i alla fall göra film. Jag hade en point and shoot-kamera som jag filmade allt med och den passionen har hållit i sig sedan dess. Jag är inte så bra i skolan, därför jag har lagt alla mina kort på denna karriär, haha.

Vad är nästa drömprojekt?

— Vet inte, jag har mycket som jag vill berätta. Jag måste få klart mina kortare projekt för att ge plats åt mina drömprojekt. Men låt oss låtsas att du intervjuar mig 10 år fram i tiden, när jag är 34-35 år, då är drömprojektet en sci-fi/fantasy-film som jag har jobbat på i några år. Jag väntar på ett godkännande på 300 miljoner dollar i budget. I filmen befinner vi oss på en unik planet, med unika varelser och utforskar vad existens och livet efter döden är. Vad är det som ger en mening? Jag kan inte säga mer än så just nu, men tänker att det blir en av mina större långfilmer som förhoppningsvis visas världen runt.

Hur är du som regissör?

— Jag har väldigt mycket energi och vill få mycket gjort. Jag försöker ständigt lära mig nya saker, speciellt gestalta karaktärer och berättelser. Sedan är jag väldigt ärlig och rak på sak och kommer in i nya projekt med mycket passion. De jag jobbar med behöver matcha det så att vi tillsammans får ut det bästa av varandra. Då kommer vi till slut att landa på månen.

Finns det några filmkreatörer du vill tipsa om?

— Jag har inte koll på någon speciell i Sverige. Jag har varit så inne i mitt egna att jag inte haft tid att hålla koll på vad andra gör. Men jag skulle vilja ge en shoutout till Hawa Sanneh och Jimm Garbis. Jag vill tacka dem för att de tror på mig och ger mig en chans att berätta min story. Sen har jag några människor jag vill jobba med: Malin Lundqvist, Robin Trolin, Amanda Muisyo, Filip Stankovic med flera. Men, ett projekt i taget.

Är det något du skulle vilja säga till folk som precis börjat göra film? 

— Film är ett craft som ständigt behöver slipas, så ha inte bråttom. Det handlar inte om att bevisa dig själv för dina peers eller folk i sociala medier, utan att göra filmer som du vill. Vissa ämnen får mycket ”likes” och det är enkelt att bli bekväm i den bekräftelsen och att bara göra den typen av film. Men gör du det så lägg din egna twist på det.

Om du fick ändra något med filmbranschen, vad skulle det vara?

— Jag har hört skräckhistorier, så jag skulle säga bättre arbetsvillkor för folk, speciellt inom drama och fiktion. Take it easy on people.

Utöver det borde film vara mer lättillgänglig, fler plattformar för folk att testa film på och även få resurser. Mer diversity i branschen: allt från människor till vilka stories som berättas. 

Men samtidigt som film blir mer tillgängligt, kommer det med tiden bli oversaturated. Vi lever i en tid där allting ska massproduceras. Det är lite som att konsten vattnas ut känner jag. När det görs mer och mer projekt blir det en del unika filmer men också mycket av samma. Därför är det viktigt att man håller fast vid att det ska vara en viss kvalitét. Det är svårt att vara på vad den standarden är, men att man är noga med vad man finansierar, osv.