Efter att ha startat två reklambyråer och haft en gedigen karriär som både copywriter och reklamfilmsregissör valde Anders Tempelman att sadla om till manusförfattare på heltid. Vi bad honom berätta om den kommande kostymkomedin om Bernadottes väg till tronen, bloggandet som frizon och hans bästa tips för den som också vill börja skriva för film.

Just nu jobbar du med en ”kostymkomedi” om hur Bernadotte hamnade på den svenska tronen. Kan du berätta mer om det projektet?

— Det är en långfilm som jag och regissören Johannes Stjärne Nilsson pratat om i säkert 10 år. Den sanna historien är så märklig och dum att vi kände oss tvingade att ta oss an temat om maktens slumpmässighet. Något som är rykande aktuellt även idag. Nu finns ett första manusutkast tack vare stöd från Filminstitutet och vi letar efter en lämplig producent.

Filmen utspelar sig ju både i en specifik tidsperiod och handlar om riktiga historiska personer. Hur har du tagit dig an researcharbetet för projektet?

— Jag har läst på en hel del för att höra hur händelsen beskrivs av andra. Inklusive Löjtnant Carl Otto Mörners egna bok, han som faktiskt reste ner till Paris och “hittade” Bernadotte. Sen har jag tagit mig enorma friheter för att göra en bra historia ännu bättre. Redan i förtexterna av filmen deklarerar jag “Det här är inte en historielektion”. Det jag är mest intresserad av att skildra korrekt (vilket sällan sker på film eller i serier)  är de sanna levnadsförhållandena i Sverige vid den här tiden. Fattigdomen, smutsen, stanken och sjukdomarna.

Skribent, copywriter och manusförfattare. Du har haft många olika roller under din karriär. Hur började du skriva och hur har det format ditt skrivande att röra dig mellan reklam och film?

— Jag hade lätt för språk och tror att flera lärare uppmuntrade mitt skrivande. Undantaget var en fröken i mellanstadiet som kallade upp min mamma till ett möte efter att jag skrivit en uppsats om en barnvakt som tröttnade på det skrikande barnet och kastade det i sopnedkastet. När jag senare i livet fick upp ögonen för reklambranschen så kändes det så självklart. Så jag blev Copywriter tidigt och pluggade marknadsföring på Berghs på kvällarna. Sen hade jag tur och fick vara med när reklam-TV kom till Sverige. Det visade sig snabbt att jag hade väldigt lätt för att skriva för rörliga bilder, vilket ledde till att jag fick träna upp mina färdigheter med näringslivets pengar. Jag började även att regissera mina reklamfilmer. Efter ett tag insåg jag att mitt egentliga kall antagligen var inom drama och komedi i längre format. Så för 10 år sedan sadlade jag helt om för att fullfölja en karriär med sämre ekonomiska villkor och orimligt små förutsättningar att nå framgång.

Du håller den ädla konsten att blogga vid liv och delar med dig av allt från trafikskräck i Italien, syrliga scener från diverse middagsbord och en frustrerad, imaginär eller verklig, konversation med kulturministern. Vad ska du ta dig an för ämne härnäst?

— Jag har ju bloggat i evigheter och har periodvis en stor läsekrets. Så pass att jag även fått mina bästa bloggar utgivna i bokform – “Vi gör ingen stor sak av det här”. Bloggen är min frizon där jag kan skriva precis vad jag vill. Oftast inspireras jag av något som faktiskt hänt eller något som jag tänkt på. Jag hinner inte blogga lika ofta längre, utan låter det vara lite mer luststyrt och griper tillfället när en idé dyker upp. Så vad nästa ämne är, vet jag verkligen inte.

På samma blogg verkar du välkomna AI med relativt öppen famn. Hur ska du spendera din tid när AI tar över?

— AI har redan tagit över som bildgenerator i mina bloggar och mitt arbete. Att kunna visualisera långfilmer, tv-serier eller bloggar är enormt tidskrävande, samtidigt som det kan vara helt avgörande för att ge en känsla av det jag vill berätta. Att slippa klippa och klistra med bilder från amerikanska produktioner och istället skapa egna, unika bilder gör stor skillnad. Jag använder AI istället för Google också, eftersom det går att ställa specifika frågor på ett annat sätt. “Hur gick man på toaletten på Slottet 1810?” Så med AI får jag mer tid att skriva manus istället och jag kommer alltid att vara mer originell än AI på det.

På din hemsida finns ett citat från Jonas Åkerlund där det står att han inte vet var dina mörka och roliga idéer kommer ifrån. Har du själv något bra svar på det?

— Jag har en stil och ton i mitt skrivande som kanske alltid funnits där. Jag älskar dramakomedin som genre. Inte den ofarliga, mainstreamsorten – utan den som vågar röra sig gränslöst mellan djupaste allvar och befriande skratt. Idéer är egentligen ganska ointressanta, det är hantverket och sättet man berättar historien på som gör hela skillnaden.

Vad är din rekommendation för personer som vill ta steget och själva börja skriva manus?

— Det finns många bra böcker om dramaturgi som jag inte hade klarat mig utan. Även om man är skrivkunnig från början, så behöver man lära sig strukturen bakom filmberättandet. Några värda att nämna är ”Story” av Robert McGee, ”Writing Screenplays That Sell” av Michael Hague och ”The Foundations of Screenwriting” av Syd Field. Jag kan också varmt rekommendera att man går på någon av kurserna som internationellt kända Scriptdoctors håller i Sverige ibland. 

Hur är det att jobba från Filmhuset?

— Underbart! Jag möter ofta kollegor i huset och själva kontorsdelen fungerar perfekt för mig. Jag som inte trodde att jag kunde skriva i ett kontorslandskap, med bra hörlurar är det som om jag har mitt eget lilla skrivrum..