Calendar

Jag heter Stelios, baserad på Theodor Kallifatides självbiografiska roman Utlänningar (1970), har en tydlig avsändare, en röst som särskiljer huvudpersonen från vad som ibland kan uppfattas som en stor och homogen grupp, bestående av människor vars enda gemensamma identitet baseras på att de inte har svenska som modersmål.

Filmen handlar om en ung grekisk gästarbetare och det grekiska kollektiv som han lever i. Stelios bor i Stockholm och försöker orientera sig i det nya landet. I gruppen är vissa nostalgiska medan andra är inriktade på att lyckas i Sverige. Livet i Sverige är hårt. Grekerna får ansträngande jobb och på gatorna möter de glåpord och oförståelse.

Som en del andra europeiska filmer som kom under 1970- och 80-talet, skildras situationer som innehåller potentiella kulturkrockar. Majoritetsbefolkningen beter sig ibland förvirrande och obegripligt, sett ur Stelios perspektiv. Sverige är för Stelios ett löfte, en förhoppning, men också språkkurser, passivt-aggressiva tillkortakommanden och försiktighet.

Filmen skildrar på ett rätt nyanserat sätt att Sverige också är ett land där många olika invandrargrupper försöker förstå varandra och det nya hemlandet. I en scen sitter människor från olika länder och pratar om varandra – i sig en insikt om att invandrare inte hör till någon homogen grupp, utan kommer från olika platser och har olika erfarenheter.

Många kontraster tas upp. Vissa av dem framställs som krockar, men många skulle kunna ses som intressanta skildringar av vad det innebär att fylla sitt nya liv med nya upplevelser och erfarenheter. I en scen sjunger en man den vemodiga folkvisan ”Kristallen den fina”, med vars melodi och text han uttrycker en smärta och melankoli som adderar en ny ton till hans exil.

Regissören Johan Bergenstråhle, som belönades med en Guldbagge för bästa regi, är naturalistisk i sin skildring. Kameran lyckas fånga det outtalade. Små gester och blickar får det utrymme de behöver när förvirring och förvåning ska gestaltas. Individer tillåts vara just individer, även om skildringar av det Sverige som Stelios möter ibland ter sig som en karikatyr. Temat är alltid aktuellt i sig, även om grekiska, jugoslaviska och finska arbetare sedan länge klättrat upp på den klassmässiga trappan.

Filmfakta

Originaltitel: Jag heter Stelios
Regi: Johan Bergenstråhle
Medverkande: Konstantinos Papageorgiou, Anastasios Margetis, Savas Tzanetakis, Andreas Bellis
År: 1972
Land: Sverige
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 51 min
Dialogspråk: Svenska och grekiska
Text: Svensk text
Åldersgräns: Tillåten från 11 år