Om Filmhuset

Ett radikalt hus för en radikal idé. Filmhuset invigdes i januari 1971. Syftet var tydligt; ett hus tillägnat filmen, en plats för människor att uttrycka sig och tolka sin samtid.

”Låt oss, som har byggt det här huset, vara ensamma med vår romantik. Den är ofarlig, på sin höjd en källa för privat tillfredsställelse. De som ska använda det här huset bör se på det nyktert, som en verkstad, ett utbildnings- och produktionscentrum i ordets vidaste bemärkelse. Det ska ge en ny generation och många nya generationer tillräckliga kunskaper för att, med filmens, teaterns, radions, televisionen och dansens hjälp, ändra och berika människan. Ändra och berika samhället.”

– Harry Schein, Svenska Filminstitutets grundare under Filmhusets invigning 1971.

Arkitekten bakom denna brutalistiska betongikon är Peter Celsing och huset blev tidigt en vattendelare gällande estetik och ekonomi. Dyrt och fult eller en av Stockholms vackraste byggnader? En sak var iallafall tydlig, Celsing tog namnet Filmhuset bokstavligt och filmreferenserna är många. Trapphusen är utformade som filmrullar, hissarna är formgivna efter sminkspeglar och fasaden är inspirerad av filmremsor.

En annan unik detalj är ögat på husets ena kortsida.

När huset byggdes sägs det att Celsing förbjöds att bygga fönster på den sida av byggnaden som vette mot Försvarsmaktens kontor på grund av risken för spionage. Celsings lösning? Ett gigantiskt stirrande öga i fasaden, mot Försvarsmaktens inhägnade byggnader.

Filmhuset har en gedigen historia och här har alltifrån Ingmar Bergman-produktioner spelats in, till Roxette-videor.

Idag rymmer huset biografer, co-work, bibliotek, filmstudios, klubb, café, bar och en restaurang, samt ett av världens äldsta filmarkiv.

Helt klart ”Inget vanligt jävla hus”, som Filminstitutets grundare Harry Schein ska ha sagt som utgångspunkt för bygget. Och där fick han som han ville.