“Det är en oemotståndlig berättelse”

En medlemsintervju med regissören och manusförfattaren Sarah Gyllenstierna. Foto: Eva Edsjö

Redan som tonåring bestämde sig regissören och manusförfattaren Sarah Gyllenstierna för att ge sig in i filmbranschen. Sen dess har hon hunnit vara regiassistent åt Spike Lee, skrivit flera långfilmsmanus och jobbat på allt från konstfilm till dokumentärer. Vi satte oss ner och pratade om den kommande långfilmsdebuten, att hantera hungriga vildsvin på set och det oemotståndliga i att ta sig an ett projekt som först känns läskigt.

Du är i postproduktion med din långfilmsdebut Jakt på ett vitt fält. Kan du berätta kort om filmen?

— Jakt på ett vitt fält är berättelsen om tre män som beger sig till en ensligt belägen stuga för att jaga. Jaktlyckan är god de första dagarna och deras tävlingsinstinkt trappas upp. Men så försvinner plötsligt alla djuren och skogen blir tyst. Männen blir besatta av tanken att jakten måste fortsätta.

Det låter obehagligt och spännande! Var i processen är ni just nu och hur går tankarna?

— Vi har precis klippt färdigt filmen. Nu börjar nästa spännande period: arbetet med ljudet, som är enormt viktigt för den här filmen. Jag älskar ljud och musik i film, så jag ser fram emot denna fas något oerhört!

Filmen har premiär i höst men har redan kammat hem pris på Industry Village Les Arcs just för att utveckla filmens ljudbild och originalmusik. Kan du berätta mer om det arbetet?

— Det här är en film där originalmusiken, och även ljuddesignen, är oerhört viktig. Flera partier av filmen är inte dialogdrivna utan hänger på bilderna och spänning som byggs successivt. En sådan utveckling kräver mycket av ljud och musik.

Du har flera manus under utveckling, men detta är första gången du gör en adaption av en bok. Vad fick dig att fastna för just den här berättelsen och hur har ditt arbete med texten sett ut?

— Jag fastnade för den här berättelsen för att den är så galen och har så många lager. Den kändes läskig att göra, vilket gjorde att jag inte kunde släppa den. Den har en ovanlig blandning av absurdism och en resa in i mörkrets hjärta. Oemotståndlig, med andra ord.

— Jag hade Ardalan i åtanke redan under manusskrivandet. Sedan gällde det att hitta två andra skådespelare som inte bara kunde gestalta de här karaktärerna, utan alla tre skulle också fungera bra ihop. Vi hade hjälp av en jättebra rollsättare, Sara Törnkvist.

Två månaders inspelning i skogen utanför Trollhättan låter intensivt. Kan du dela med dig av några anekdoter från inspelningen?

— Hela teamet fick lära sig hur man bäst bemöter ett hungrigt vildsvin, haha. Svin åsido, en av de svåraste inspelningsdagarna vi hade var när vi spelade in i en tät skog vid randen av ett stort fält och det värsta åsk- och blixtovädret någonsin slog ned väldigt hastigt. Vi hade ingen marginal med inspelningstid så vi hade bestämt innan att vi kunde filma i regn, så vi fortsatte först att jobba. Men när blixtarna började slå ner precis vid oss kollade producenterna väderkartan och såg att vi var på ett ställe där flera blixtområden konvergerade. Så vi fick ge oss av illa kvickt. Vi tappade en halv dags inspelning vilket kändes katastrofalt. Men ingen blev träffad av blixten så det var det värt.

Om vi backar bandet lite. Du flyttade till New York direkt efter gymnasiet med ett tydligt mål att ta dig in i filmbranschen. Kan du berätta om din väg dit du just nu befinner dig? Och vad skulle du ge för råd till personer som vill in i filmvärlden idag?

— Jag har jobbat i många produktionsroller – ofta nära regissörerna, på både långfilm, dokumentär och konstfilm – och kunnat lära mig både om filmskapande i stort och om hur olika regissörer jobbar. Samtidigt har jag skrivit manus och gjort kortfilm vid sidan av. Det har tagit sin tid, men jag har lärt mig mycket på vägen. Det råd jag skulle ge är att antingen gå filmskola eller försöka få jobb inom den typ av film som du tycker om och vill göra. Det finns många olika vägar in, men det kan vara svårt att till exempel byta spår från reklam eller vissa tv-genrer till spelfilm eller vice versa.

Hur har det varit att jobba från Filmhuset?

— Superbra! Det är en inbjudande stämning och de stora fönstren och många sittplatserna ger en känsla av mötesplats och öppenhet.