Filmhuset, 2025-02-25
Medlemmar från A house Filmhuset nominerade i Tempo Dokumentärfestival 2025
INTERVJU MED WASIM HARWILL, JULIAN MACHADO REDAELLI OCH LINA BLOMQVIST
Wasim Harwill är konstnär och medlem på A house Filmhuset. Filmen ”Är det här en plats att gro på?” är en del av hans konstnärliga projekt ”Ett hus utan dadelpalm är inget hem”, som ursprungligen presenterades i form av en installation under examensutställning på Beckmans Designhögskola 2023. Projektet turnerade med Svensk form under 2024 och behandlar frågor om tillhörighet och utanförskap. Filmen, inspirerad av Wasims egna upplevelser av att vara en kropp som rasifieras i en vit kontext, är nu nominerad i Tempo Dokumentärfestival 2025 i kategorin NEW DOC.
Regissörer: Wasim Harwill och Lina Blomqvist
Producent: Julian Machado Redaelli
Hej Wasim! Du, Julian och Lina påbörjade ert samarbete tidigt i projektets process under 2023. Kan ni berätta mer om hur det utvecklades under åren?
– Under våren 2023 jobbade Julian Machado Redaelli parallellt med frågor om migration, utanförskap och alienering med sin egna examensfilm ”Estar perto não é físico/Att vara nära är inte fysiskt”. I samtal med Julian föll det naturligt att jag borde filmatisera jordhögen för att få möjlighet till att visa alla sidor av det konstnärliga och konceptuella projektet ”Ett hus utan dadelpalm är inget hem”. Jag och Lina Blomqvist har länge haft samtal om “kroppen i rummet” och hur kroppar i förhållande till varandra och vår omgivning påverkar upplevelsen av varandra. Mina upplevelser och känslor blev en central del i projektet, där jag haft en väldigt intuitiv process som bland annat inkluderat skådespeleri och performance. Lina kommer från ett “utifrån-perspektiv” och har ett mer akademiskt och konceptuellt perspektiv. Alla våra olika ingångar har format filmen till det den är idag.
Wasim, kan du berätta om hur idén om filmen växte fram och varför du kände att filmformatet var rätt för att dokumentera ditt konstprojekt?
– Idén till filmen växte fram i samband med att jag dokumenterade processen av mitt konstprojekt ”Ett hus utan dadelpalm är inget hem”. Jag filmade under hela våren 2023 och kortfilmen är egentligen bara ett litet utdrag ur allt material som finns. Tack vare filmformatet så kan jag visa projektet från ett nytt perspektiv. Kollar vi på jordhögen eller kollar jordhögen på oss? Vem ser och vem gör? Vem bär ansvaret för att jordhögen ska känna sig hemma?
Jag ville berätta vad det innebär att vara en kropp som rasifieras i en vit kontext. Jag kände en konstant oförståelse under mina år på Beckmans Designhögskola. Jag försökte synliggöra det som min kropp fick uppleva och de strukturella problemen som skolan behöver jobba med, men jag möttes alltför ofta av en oförståelse. Att jag ställde ut en jordhög möttes inte heller av stående ovationer direkt. Men jag visste att det här projektet var större än mig och skolan. Att filmatisera det blev ett sätt för mig att dokumentera det som faktiskt hände och att det faktiskt har hänt. För mig är den här filmen en metafor för min tid på Beckmans.
Men min upplevelse på Beckmans är inte unik tyvärr. Jag tror att många kan relatera till känslan av att konstant försöka integreras på en ny plats och lämnas med känslan av att man inte försökte tillräckligt. Men vart ligger ansvaret i att få någon att känna sig hemma?
Lina, i ditt arbete har du länge intresserat dig för “kroppen i rummet” och förhållandet mellan kropp och omgivning. Hur togs dessa tankar in i arbetet med filmen?
– I processen har jag och Wasim pratat mycket om hur olika kroppar upplevs i olika rum. I det kulturella sammanhang vi ofta är i, och samhället i stort, så är normen vita kroppar. Men ”mångfaldsarbetet” som många jobbar med just nu fokuserar nästan alltid på den icke-vita kroppen, vilket är konstigt då det borde vara helt tvärtom. Denna film är väl egentligen ett uppror mot det. I projektet så är jordhögen den icke-vita kroppen som ”alla andra” måste anpassa sig efter, vilket gör många obekväma. Jag tror att vi generellt blir väldigt obekväma av att konfronteras med hur ens kropp påverkar andra. Det tror jag att alla har upplevt någon gång livet—om inte, så är du alltid norm i de rum du rör dig. Då är det kanske dags att testa något nytt?
Julian, du och Wasim arbetade parallellt med era egna projekt under våren 2023. Har dessa några gemensamma teman, och hur påverkade ert samarbete varandras verk?
– Man skulle kunna säga att båda våra arbeten på olika sätt utforskar vad det innebär att migrera och etablera sig på en ny plats. För Wasim handlar det om att försöka förstå platsen som han befinner sig på just nu och hur svårt det kan vara att skapa en ny känsla av hemhörighet efter att ha behövt lämna sitt hem bakom sig. Mitt arbete är mer ett tillbakablickande till platsen som blivit lämnad, en sorts reflektion över det avstånd och den tidsrymd som skiljer oss från den, samt de minnen vi bär med oss av vårt hem som med tiden kommer att suddas ut. Våra utgångspunkter är alltså väldigt olika men på något sätt behandlar vi båda samma känsla och samma frågeställningar. Det vi har försökt kommunicera är att migration inte bara är en fysisk förflyttning från en plats till en annan utan något som helt förändrar hur vi ser på oss själva genom resten av våra liv. Därför var det väldigt naturligt för oss att jobba tillsammans med att utveckla våra respektive projekt och utforska våra frågeställningar ur ett mer nyanserat perspektiv.
Filmen är nominerad i Tempo Dokumentärfestival 2025 i kategorin NEW DOC. Grattis! Berätta mer om det – hur känns det?
– Tusen tack! Det känns extra fint att få visa den på just Tempo Dokumentärfestival, en otrolig ära! Det är svårt att förklara hur det känns, men vi har jobbat med projektet sedan 2023 och vi har länge längtat efter att få visa filmen. Den 6 och 9 mars presenterar vi vår kortfilm i kategorin NEW DOC tillsammans med extremt talangfulla filmskapare. Det ska bli spännande att se hur filmen tas emot i biosalongen – filmen har mycket humor i sig trots sin tunga tematik och jag hoppas att den som ser filmen även kan skratta åt de absurda situationerna som uppstår.
Slutligen vill vi tacka alla som varit delaktiga i arbetet kring filmen! Samt tacka för residenset på Filmhuset A House, där både jag och Julian Machado Redaelli fått tid och en plats till att kunna slutföra våra kortfilmsprojekt de senaste två åren, sedan sommaren 2023.
Slutligen, vad är planerna framöver?
– Just nu jobbar jag på min nästa kortfilm, en spelfilm som är baserad på en personlig upplevelse, tillsammans med manusförfattaren Erica Moon-Nam Lindberg. Vi håller på att bearbeta manuset och i vår börjar vi casta för filmen. Vi planerar att spela in någon gång i sommar.
Vill du se filmen? Boka biljetter här: https://tempofestival.se/film/ar-det-har-en-plats-att-gro-pa/
Wasim Harwill är svensk-irakisk regissör och konstnär. Född i Irak, Bagdad. Uppvuxen i Tensta och Grimsta. Harwill har en konstnärlig kandidat i Visuell kommunikation från Beckmans Designhögskola och idag studerar han skådespeleri på Actors Studio Stockholm.
Julian Machado Redaelli är svensk-brasiliansk filmskapare och formgivare. Född i Sverige, Stockholm. Bor och verksam i Stockholm. Redaelli har en konstnärlig kandidat i Visuell kommunikation från Beckmans Designhögskola och även en filosofi kandidat i kontinental filosofi från Södertörns högskola.
Lina Blomqvist är arkitekt och formgivare. Född i Sverige, Umeå. Bor och verksam i Stockholm. Blomqvist har en master inom arkitektur SAR/MSA och jobbar sedan 2021 med idédriven arkitektur, produktdesign och stadsplanering på arkitektbyrån SandellSandberg.