Filmrummet på Svenska Filminstitutet fungerar som en mötesplats för personer inom filmbranschen. I vår intervju berättar projektledaren Hanna Söderstedt mer om sitt arbete och hur film som medium kan hjälpa barn och unga att ta till sig budskap, känslor och upptäcka nya saker.

Hej Hanna! Hur ser din roll ut på Filminstitutet och vad har du för bakgrund?

—  Jag jobbar som projektledare för Filmrummet på Svenska Filminstitutet. Filmrummet är Filminstitutets arena för samtal och debatt, och min roll är att sätta samman ett seminarieprogram, tillsammans med kloka inspel från kollegor, med en bredd av intressanta ämnen och personer. 

Jag har pluggat film, både på folkhögskola och universitet, och mellan 2006-2009 gick Programmet för Kulturledare på Växjö universitet. Där ingick praktik och hamnade då på Filminstitutet, och på den vägen är det. Jag har jobbat i receptionen, varit VD-assistent och projektledare för Guldbaggegalan. Det är verkligen värdefullt att ha varit på många olika positioner på Filmfilminstitutet.

Vad har Filmrummet för syfte? 

—  Filmrummet startades 2012 och initiativtagare var dåvarande avdelningschefen Tove Torbiörnsson som anade ett behov hos filmarbetare att ha en plats för diskussion och ventilation. Hon såg att vi kunde erbjuda en plats, fysiskt med lokal, men också ett återkommande sammanhang där man får möjlighet träffa både nya och gamla branschkollegor och ses för att fördjupa och fortsätta samtal om gemensamma frågor. Vi vill vara en arena för att sprida kunskap och inspiration, starta och underhålla samtal.

Vilka teman kan dyka upp för diskussion och samtal? 

—  Vi vill som sagt ha en så stor bredd som möjligt på våra samtal gällande ämnen, inriktningar och gäster. Det kan vara sånt som händer hos oss på Filminstitutet, till exempel om vi lanserar nya stöd, presenterar nya filmkonsulenter och hur vi jobbar med vårt filmarv, men även handla om framstegen inom AI, trendspaningar och förändringar i filmpolitiken. Det är också viktigt att vi ska vara relevanta för många, oavsett om man jobbar med kortfilm, långfilm eller dokumentär, om man är regissör, fotograf eller regional filmkonsulent.

Hur stöttar Filmrummet branschen i stort?

—  Jag tycker att man kan se Filmrummet som en arena där man kan få tal del av kunskap, både sånt man vet att man vill veta, men också sånt man inte visste man ville veta. Vi är också en neutral mötesplats för frågor som kan vara knepiga och som behöver ses på från olika håll. Vi ska vara till för alla och inte ta något parti, vilket är viktigt.

Nyligen pratade ni om ett högaktuellt ämne: barn och gängkriminalitet. Hur kan film hjälpa barn och unga att prata om svåra frågor och gängvåld?

—  Då film är ett medium som barn och unga är vana vid kan det vara ett enklare sätt att ta till sig budskap, känslor och upptäcka nya saker. Man brukar prata om film som empatimaskin, och det tror jag på. Om det är något svårt man ska diskutera kan filmen hjälpa till att starta ett samtal eller sätta ord på något. Samtalet vi hade på Folk och Kultur tog avstamp i filmen Bullets, som vi har gjort en lärarhandledning till.  Det blev jättefint, och det var oerhört intressant att höra hur man jobbat med filmen, handledningen och hur eleverna hade samtalat och reflekterat utifrån sina erfarenheter och ingångar.

Hur ser du på framtiden för Filmrummet? Framtidsspaning?

—  Det är spännande! Vi har ett par samtal inbokade, både nu i vår och till hösten, så det finns att göra. Bland annat kommer vi bjuda in till ett samtal med vår nya vd Anna Croneman så man får lära känna henne lite mer. Men jag håller ögon och öron öppna för vad som är på gång, och undersöker även andra samtalsformer och format.

Slutligen, vilket är ditt drömämne att samtala om i Filmrummet?

—  Jag har inget specifikt ämne, men jag tror på att vi ska göra mer samtal med kunskapsdelning kollegor och branschen emellan, när man bjussar på insikter och kunskap. Det lyfter både dem som delar och de som lyssnar. Det har varit roligt de gånger vi har haft prominenta, internationella gäster så som Roger Deakins och producenten och fotografen till Moonlight. Då har det varit ett fullsatt Victor där det bubblar av inspiration och kärlek till filmen. Det hade varit kul att göra igen!