Filmskapare, konstnär och VJ. Elin Fiorentino Passanisis skapande rör sig fritt mellan konst-, film- och musikscenen. I bagaget har hon redan flera musikvideor, egna konstfilmer och VJ-set på både SCOPES och Way Out West. Vi bad henne berätta mer om sitt DIY-mindset, dragningen till musiken och besattheten av att föra samman verkligheten och drömvärlden.

Hur är läget och vad jobbar du med just nu?

— Det är bra! Jag befinner mig lite i en mellanlandning nu efter en sommar av en massa VJ-gigs. Fokus framåt är att utveckla koncept för en videoutställning, skapa omslag, canvaser för Spotify och ta fram scenvisuals med olika artister.

När internationella festivalen SCOPES kom till Stockholm i våras så blev du scoutad för att skapa både din egen installation, ett live video-performance och även göra visuals till hela 11 olika artister. Hur var upplevelsen och vad tänker du om att tillhöra den kreativa scen som lyftes där?

— Bortsett från att det tog en vecka att återhämta mig så var det otroligt kul och givande. SCOPES kändes som en väldigt unik festival. Jag har aldrig varit på eller sett något liknande förut och jag blev verkligen imponerad av konsten. Det känns fint och såklart väldigt mäktigt att få ha varit en del av det sammanhanget.

Nyligen gjorde du visuals för Broder John på Way Out West och du har flera musikvideor i bagaget. Kan du berätta mer om din återkommande dragning till musikscenen?

— Dragningen är nog mycket baserad på min personliga kärlek till musik och arbetet som ligger bakom. Det krävs så mycket för att uttrycka sig artistiskt och våga visa sig sårbar, vilket gör att det känns väldigt meningsfullt att vara en del av. 

Sen är det ett spännande arbete att vara videokonstnär. Att visualisera en artists värld handlar inte bara om vad jag vill göra, utan mer om att förstå helheten. Video i kombination med musik är ett så effektivt sätt att väcka känslor på, så det känns självklart att föra dem samman.

Du har ju gått den (för vissa ganska okända) utbildningen Audiovisuell produktion på Högskolan Dalarna, men som verkar blivit något av en go to-utbildning för VJs i Sverige. Skulle du rekommendera kursen till andra som vill utforska liknande medium som du?

— Ja, absolut. Innan utbildningen hade jag inte alls tankar om att VJ:a. Utbildningen är verkligen bra på att introducera nya konstformer och ger plats för att experimentera. Klasserna är även väldigt små vilket jag gillade.

Men om jag ska vara ärlig så har jag aldrig förlitat mig på att mina skoluppgifter skulle ge mig den kunskap jag behövde för att lära mig det jag ville. Min drivkraft och nyfikenhet är nog det som har gett mest. 

Ditt arbete rör sig fritt mellan mer traditionell film och konst. Hur är det att skapa i det gränslandet?

— Det är givande och utvecklande. På något sätt kommer det väldigt naturligt för mig att uttrycka mig genom olika konstformer. Det är kul att blanda poesi, ljuddesign och visuellt berättande, så det känns väldigt onödigt att begränsa sig. Jag kan dock uppleva att branschen gärna vill att man ska ha en tydlig titel och bara göra en sak. Det gör det hela svårare, för då vet jag inte riktigt var jag ska placera mig själv och det jag gör.

Många slås nog av din distinkta visuella stil. Vad får du din inspiration?

— Jag har sedan jag var liten haft någon slags besatthet av att föra samman verkligheten och drömvärlden. I min abstrakta konst inspireras jag mycket av naturens mönster, fenomen och fraktaler. Att väcka känslor genom texturer, rörelser och form. När jag jobbar med video blir resultatet något mer åt det surrealistiska hållet. Jag inspireras även av det vackra och romantiska i kontrast till det mörka och otäcka. 

Sen är en stor del film. Några favoriter är Monster, Love, The Lobster, Buffalo 66, The Neon Demon, The Holy Mountain och Blue Velvet.

Du förekommer ofta själv i dina verk både i visuals och inläsningar. Kan du berätta mer om den processen?

— För mig har det främst handlat om tillgänglighet och effektivitet. När jag gjorde en av mina tidiga konst- eller kortfilmer när jag var 17 år blev det mer en lösning på ett problem i och med att jag inte hade någon budget för projektet. Nu i efterhand är jag glad över att det blev så, eftersom att filmen är baserad på en dikt jag skrev efter att min första relation tog slut. Filmens ärlighet hade nog inte kommit fram på samma sätt om jag hade använt mig av en annan person. Jag jobbar väldigt självständigt också, så det kommer mer naturligt för mig att göra allt själv.

Vi har tidigare haft en konversation om bristen på information kring vilka filmstöd som finns att söka i Sverige. Det känns som att det växer fram en stor grupp independent filmskapare som står utanför det etablerade systemet med filmstöd. Är branschen för dålig på att fånga upp nästa generations filmskapare?

— Ja, jag kan känna att tillgängliga stöd är svåra att hitta och de går oftast bara att söka en gång om året. Det verkar också som att vi väljer att fokusera på projekt som vi tror har högre kommersiell potential, istället för att investera i filmer som utforskar nya gränser och nya intressanta sätt att berätta historier. Vi går miste om mycket i och med det. Jag hoppas på att se mer plats åt de som tar större risker rent konstnärligt.

I dag finns det dock väldigt mycket möjligheter att skapa riktigt bra filmer utan stora budgetar. Tekniken är så tillgänglig, och det gör att vi har en generation av skapare med en mer “gör det själv”-attityd. Det går att hitta egna kreativa lösningar för det mesta utan att det behöver kosta mer än tid och kunskap.

Både inom det audiovisuella fältet och inom mer klassisk film sker ju både stor och snabb teknisk utveckling, något jag vet att du är väldigt intresserad av. Vad tänker du om teknikutvecklingen och hur kan man använda den till sin fördel?

— Tekniken kan verkligen öppna upp möjligheter för att skapa unika konstupplevelser och filmer. Själv jobbar jag mycket med både AI och VFX i min skapandeprocess. Det hjälper mig både att jobba fram nya idéer, vara effektivare och just med VFX kan man verkligen fuska sig till ett mycket “dyrare” resultat.

Vad är drömprojektet framåt?

— På sikt är drömmen att göra en långfilm, men det ligger några år fram i tiden. Just nu vill jag utforska live performance och “immersive” digital konst, samt göra fler installationer och utställningar. Och såklart fler musikvideos och kortfilmer.

Tankar om Filmhuset?

— Filmhuset har varit väldigt värdefullt för mig. Inte bara som en lugn plats att arbeta på, men också att jag fått vistas i en kreativ miljö bland andra filmskapare. Jag har fått möjligheten att visa mina verk tre gånger nu på biograferna och även VJ:at på ett event. Det känns lite som ett andra hem. Jag är också väldigt tacksam över att Filmhuset vill lyfta fram skapare som arbetar med film och storytelling på ett otraditionellt sätt.