Korsningen Östermalmsgatan, Uggleviksgatan och Rådmansgatan är en plats med lång historia. I slutet av 1800-talet låg här ett kvinnofängelse — en röd medeltidsinspirerad byggnad som inrymde 115 celler och rastgårdar utformade som tårtbitar. Efter tre decennier tog Riksarkivet över för att förvara arkivhandlingar i lokalerna.

Under 1900-talet ökade efterfrågan av arkitekter drastiskt. I slutet av 60-talet beslöt man därför att uppföra en ny byggnad för Arkitekturskolan i Stockholm, som tidigare varit del av Kungliga Tekniska Högskolans campus. Uppdraget gick till Gunnar Henriksson, chef för KTH:s arkitektkontor. Den röda borgen revs för att ge plats åt något helt annat.

För att huset inte skulle framstå som mer exklusivt än de andra institutionerna fanns snäva ekonomiska ramar. Henriksson hade dessutom en idé om att låta studenterna forma sin egen miljö, och ville därför hålla konstruktionen så enkel som möjligt. Resultatet blev A-huset – en byggnad på 12 500 kvm influerad av nybrutalismens stilideal: att låta materialitet, funktion och teknik gå framför färg, form och dekor. Den yttre gestalten formades av insidans användningsområden. Huset rymde bland annat ritsalar, hörsalar, ateljéer, laboratorier och verkstäder. Byggnaden tillhörde Arkitekturskolan till år 2015.

Vid första anblick kan den säregna arkitekturen verka skoningslös mot omgivningen. I själva verket är byggnaden omsorgsfullt utformad av respekt för miljön runt omkring: huskropparnas volym speglar de intilliggande byggnaderna och fasaden är klädd i betong i stället för tegel för att inte konkurrera med Engelbrektskyrkan.

A-huset, som idag kallas Ark, anses vara en av få fullfjädrade brutalistiska byggnader i Sverige. Den ursprungliga tanken om att låta husets användare forma det lever kvar i allra högsta grad, och har blivit en viktig princip för alla A house destinationer.